Snårig väg till Energicentrum
På en lite krokig väg hittade Kerstin Lundvik till den plats där hon stannat i elva år, som projektledare på Energicentrum i Stockholms stad.
Pappa var elektronikingenjör på Asea (numera ABB). Med arbetet där följde familjen med honom till olika delar av världen, bland annat till Spanien, Mexiko och Venezuela.
Hon är född i Sverige men blev ”exporterad” till olika delar av världen.
– Från och med jag var sex år blev vi kvar i Venezuela.
Att hon bott i så många spanskspråkiga länder gör att hon både kan prata och förstå olika varianter av spanska. Och hon har heller inga problem med svenska dialekter, till exempel dalmål eftersom fadern kom från Borlänge där en del av släkten bor.
Vid 16 års ålder lämnade hon Venezuela och flyttade till Spanien där hon arbetade som lindansare på en cirkus i två år.
– Det var en ganska spännande organisation som hade cirkusen. Den startade under 1950-talet under Francos tid. Grundaren – en präst – startade detta i Galicien. Han kom från en cirkusfamilj. När de kom till Venezuela blev jag helt fascinerad och följde med dem tillbaka till Spanien.
Efter cirkusskolan läste hon biologi på ett universitet i Spanien. Efter studierna i Spanien flyttade hon till Mexiko där hon tänkte läsa vidare till veterinär.
– Det jobbiga var att förbereda alla tentor, för att komma in på universitet, för man tävlar mot alla andra som vill komma in, det var bara 100 platser.
Av olika anledningar hoppade hon i alla fall av och flyttade till Sverige och började förbättra sin svenska på Komvux.
– Mitt uttal var okej, men jag hade inte det ordförråd som behövdes.
Att svensk utbildning inte kostade något var en överraskning.
– Jag var ju van vid att utbildning kostade, men i Sverige är det gratis. Då kunde jag välja vilka kurser som helst, värsta lyxen. Det fattar nog inte många svenskar. I många länder jobbar man kvällar och helger för att klara utbildningen.
Det gick dock inte att få jobb som biolog i Sverige, även om hon hade en spansk universitetsexamen, utan hon började plugga vidare på Högskolan Dalarna i Borlänge, där hon läste solenergiteknik, effektiv energianvändning och liknande.
– Jag har alltid tyckt om tekniska frågor och fysik och matematik, samtidigt som det har en stark koppling till biologin i och med att miljöfrågor och energianvändning hänger ihop.
Samtidigt som hon studerade energiteknik läste hon japanska och fick möjlighet att bo i Tokyo ett år för att utveckla japanskan.
– Jag hann läsa ett år och blev inte helt klar, men har planerat att åka tillbaka någon gång.
När hon kom tillbaka fick hon jobb som energi- och klimatrådgivare i Älvdalen dit hon veckopendlade från Borlänge. Efter tre år fick hon jobb som projektledare för den regionala energirådgivningen i Stockholmsregionen och efter några år vid Energicentrum. I dag arbetar hon med olika strategiska frågor med koppling till energi, bland annat kategoristyrning för vitvaror, energikravställning vid upphandlingar och stadens solkarta.
Numera läser hon på högskolan för skojs skull, exempelvis programmering, dataanalys, statistik och att skapa appar.
– Programmering är roligt. En annan rolig grej är AI. Att läsa är som en hobby. Sedan gillar jag tv-spel och att lyssna på ljudböcker.
Hon odlar också grönsaker på balkongen och har ett stort matintresse.
Text: Mark Kretz