Ta ansvar – då kan förtroendet räddas

Härom veckan deltog jag på ett seminarium om ledarskap. Talaren deklarerade att vi nu är på väg ifrån gilla-samhället in i förtroendesamhället. Istället för att gilla människor och aktiviteter i sociala medier, är det individen som bygger förtroendekapitalet somoch ger företag och organisationer ett försprång.

Talaren presenterade en formel för att beskriva hur man lyckas med ledarskapet och får resultat i det framtida förtroendesamhället. Ju högre IQ och EQ och ju mer energi och driv ledaren har, desto bättre blir utfallet. Betyder det att de dåliga företagen slås ut och det blir en kvalitetsökning i branscher där förtroendeformeln tillämpas? Eller kommer bara de som är duktiga på att prata för sig att överleva?

Jag uppfattar att förtroendet för byggbranschen är ganska lågt i dag. Med byggbranschen menar jag verkligen alla som är involverade i branschen på något sätt, på vägen från bygg- eller renoveringsprojekt till färdig byggnad. Skandalerna avlöser varandra, i alla fall är det som skandaler byggfelen målas upp i pressen.

Varför är det ingen som höjer rösten när enstegstätade fasader återuppstår efter 30 år och ingen som tar vara på erfarenheterna man gjorde av misstaget förra gången? Varför hittar vi gång efter annan byggnader som renoverats för att bli energieffektivare, som sedan drabbas av svåra innemiljöproblem? Hur många gånger får det bli fel innan branschens förtroende är helt förbrukat? Räcker det att det finns ett antal starka namn på barrikaderna, som vill och kan göra rätt och är bra på att kommunicera detta, för att förtroendet ändå ska räcka till?

Om man ska tro på formeln, i ett samhälle där alla erbjuder liknande produkter och tjänster och är ungefär lika bra eller dåliga, kan en intelligent, inkännande och energisk ledare göra underverk för resultatet. Men vem ska våga ta första steget? Våga ta ansvaret. Beställaren? Projektledaren? Byggchefen? Kommunala byggnadsnämnden? Och vad är det förväntade resultatet?

Hur mycket ledaren än brinner, blir det fel om vi glömmer bort att samverka och att ta del av andras erfarenheter och kompetens. Kanske är det där intelligensen i formeln kommer in? En titt i backspegeln innan vi kör iväg kan också vara bra. Förståelsen för konsekvensen av ett fel samt beställarens behov bör då vara den inkännande delen.?
Och då kommer vi till det som jag ser som kärnan i problemet. Det är dags att ta ansvar! Det spelar ingen roll hur mycket IQ, EQ och energi vi bidrar med om ingen tar ansvar för de fel som görs.

Erkänn misstaget, ta ansvar, gör om och gör rätt.

Resultatet kan bli ett återupprättat förtroende för byggbranschen, eftersom vi drar nytta av tidigare erfarenheter, lyssnar på beställarens behov och är uthålliga i vårt arbete med att göra rätt.

Då återstår bara en fråga. Vem har du förtroende för?Våga ta ansvar och inta en ledande position i det framtida förtroendesamhället.

 

/Veronica Eade