Beboutredning ska ge bättre geoFTX-resultat
Med geoFTX kan verkningsgraden i ventilationssystem förbättras, eftersom detta kan minska påfrestning på värmeväxlare. Vissa av de system som installerats har dock inte fungerat bra, vilket har utretts i en Beboutredning.
STOCKHOLM. GeoFTX är en geotermisk förvärmning som utnyttjar jordvärme, främst från borrhål, för att minska FTX-ventilationens behov av värmeeffekt och energi genom att undvika avfrostning.
Det finns fler än 30 geo- FTX-installationer hos medlemmar i Energimyndighetens nätverk för energieffektiva flerbostadshus, Bebo. Cirka en fjärdedel av dessa har driftproblem genom att avfrostningen går in för ofta, vilket ger ett ökat behov av värmeenergi och värmeeffekt.
Avfrostning innebär ofta en halverad värmeåtervinning under avfrostningscykeln och då erfordras betydligt mer eftervärme för att få önskad tilluftstemperatur. Den energi som då behöver tillföras är dyr och produceras inte alltid på hållbart sätt. Det är detta som man vill undvika med geotermisk förvärmning.
I en förstudie genomförd inom Bebo har information samlats in om vad som är installerat från cirka 15 geoFTX-installationer från några orter. Vid en teknikföreläsning i Stockholm presenterade Per Kempe, PE Teknik & arkitektur, förstudien och dess resultat.
– Det var ett antal geotermiska förvärmningar som inte fungerade som avsett, så man ville förstå mer om problemet och få in kunskap från flera anläggningar, säger han.
Enligt Per Kempe förekom fel i ett halvdussin system, exempelvis underdimensionerade borrhål och för få förvärmningsbatterier vilket gjorde att geoFTX-systemet inte räckte, utan man måste ändå använda el för uppvärmning samt styrproblem. Behovet av eftervärmning är i första hand kopplat till flerbostadshus.
– Det som skapar behovet av förvärmning är uppfuktningen av luften, vilken är hög men varierar mellan bostadshusen. Fuktalstringen kan variera mellan 1,5 2,5 g/kg luft och 2,5–3 g/kg luft. På nätterna kan det vara som lägst och på dagarna som högst.
Några råd från föredraget för att få systemet att fungera är att förvärmningsbatteriet bör placeras i ventilationsaggregatet mellan uteluftsfiltret och värmeväxlaren samt bör ha fronthastigheten 1,0–1,5 m/s, temperaturfallet på köldbärarvätskan i förvärmningsbatteriet bör vara runt 3,5 °C (3–4 °C), liksom att man måste ha 360–480 löpmeter aktivt borrhål per kubikmeter i tilluftsflödet.