Medlemsprofilen Mats Eskilson: Expert på ”konstiga ställen”

Mats Eskilson – som växte upp i Örebro – hade tankar på att vara ute i naturen, men har istället ägnat en hel del arbetstid åt tunnlar och andra trånga utrymmen.

Mats Eskilson läste naturvetenskaplig linje på gymnasiet och hade lätt för matematik och fysik, men funderade på att bli lantmätare.
Riktigt så blev det inte, men mellan lumpen och studierna på KTH i Stockholm, arbetade han på stadsingenjörskontorets mätavdelning som pinnpojke, där han fick vara med om att bland annat mäta upp villatomter i hela Närke. – Erfarenheten från detta fick mig att släppa lantmäteritanken, och välja maskinteknik på KTH istället.

Efter två år kunde han välja att läsa energi och efter ytterligare ett år valde han att läsa vvs-teknik. Efter KTH hamnade han 1982 på LEB VVS-Teknik tack vare en konsultannons i VVS-tidningen (numera Energi & Miljö).
– På den tiden kollade man i VVS-tidningen och jag ringde ett par konsultföretag och fick jobb på LEB. Första året hade jag enkla uppdrag som att inventera flistillverkning för Fortifikationsverkets panncentraler. Det var ganska tråkigt. Då fick man sitta och ringa runt och slå i telefonkataloger. Efter ett år skulle ABV bygga sitt nya huvudkontor i Järva, vilket blev mitt första projekteringsuppdrag för ventilation.

Jag åkte bland annat roddbåt inne i Henriksdalsberget för att man inte hade koll på alla tunnlar för avloppsvatten som också fungerade som ventilationstunnlar. De fixade in en liten roddbåt och en lampa för att jag skulle kunna se om det fanns någon avgrening.

Han fick senare, hos NCC, också vara med om att göra systemhandlingen för NCC:s nya kontor på samma plats som ABV:s huvudkontor. Cirkeln slöts.
Efter fem år på LEB ringde Ronnie Bergman, Ronnie Bergman installationskonsult, och frågade om han ville börja där. Företagsnamnet byttes senare till Sisu, och blev en del av en konsultgrupp i flera länder.
– Där jobbade jag bland annat med kulturbyggnader, såsom Medelhavsmuseet men också åt Stockholm vatten. Jag åkte bland annat roddbåt inne i Henriksdalsberget för att man inte hade koll på alla tunnlar för avloppsvatten som också fungerade som ventilationstunnlar. De fixade in en liten roddbåt och en lampa för att jag skulle kunna se om det fanns någon avgrening.

En annan tunnelundersökning gjorde han i Stockholm vattens Hammarbyanläggning, där han tog sig in i en intagskanal för tilluft.
– Den var två gånger två meter och hängde fem meter upp i infartstunneln till luftintaget i berget. Det var ett problem med läckage, och dum som jag var kröp jag in i kanalen för att inventera om och hur man kunde täta kanalen.

En annan udda plats var på Eolshäll där det skulle byggas bostäder på toppen av en kulle, i vilken det fanns ett nedlagt reningsverk.
– I verket fanns bassänger, som skulle göras om till garage. Till det fanns ett ventilationstorn. Värmen ur den skulle värmeåtervinnas, så för att kolla i alla nedlagda bassängutrymmen var jag där i mörkret och sprang omkring med en ficklampa och mätte temperaturer, eftersom vi behövde den mätningen för värmeåtervinningen under en vintersäsong.

Förutom de lite udda uppdragen i tunnlar och berg blev det också stora, långvariga projekteringsuppdrag med ombyggnad inom gamla Televerkets byggnader i kvarteret Jericho i Stockholms innerstad och om- och tillbyggnad av mottagningar, vårdavdelningar och laboratorier i Uppsala akademiska sjukhus.
Efter ett antal år sökte han sig till NCC. Det gjorde att han slapp gå omkring i tunnlar eller ro i avloppstunnlar, utan har arbetat med NCC:s så kallade bostadsplattform, som är ett koncept att bygga bostäder. Vidare har han arbetat med projektering, installationssamordning och samordnade funktionskontroller.

Text: Mark Kretz