Medlemsprofilen Lars Ekberg
Från väg och vatten till vvs
Foto: Privat
Från att i princip nästan vägrat studera vid Chalmers, har nu Lars Ekberg blivit professor vid denna akademi.
Född: 1962 Blev medlem: 1987 Karriär: Examen från Chalmers 1988, licentiatavhandling 1992 och doktorsavhandling 1994. Gästforskare i Danmark. Forskar assistans vid Chalmers 1996, docent vid Chalmers 2000, konsult hos CIT Energy Management Familj: Fru Karin och två vuxna barn, Julia och John, samt hunden Max Bor: Villa Fritidsintressen: Umgås med familjen, köra motorcykel, dyka
Född och uppvuxen i Göteborg, inspirerades Lars Ekberg av fadern att läsa till ingenjör. Denne hade, innan han blev polis, läst en kurs för att bli fastighetsskötare, så någon liten koppling till branschen fanns det. – Han läste till fastighetsskötare via en korrespondenskurs, sedan hade han hand om värmepannan i ett bostadsområde. Det var han som fick mig att läsa gymnasiets fyraåriga bygg- och anläggningstekniska linje eftersom han tyckte att ingenjörer behövs och det var klokt att läsa teknik. Efter militärtjänstgöringen övertygade en kamrat honom att söka till Chalmers för vidare studier. – Då sa jag ”aldrig i livet”, det är ingenting för mig. Kamraten envisades och Lars sökte och ”råkade komma in på Väg och vatten”. Det var dock i ett sent skede av civilingenjörsstudierna han började intressera sig för vvs. – Jag höll länge på att räkna på balkar och armeringsjärn och sådana grejor. När examensarbetet skulle starta kom jag i kontakt med professor Enno Abel och fick tillbringa lite tid som examensarbetare på Installationsteknik. Då blev jag fast. Ämnet har en stor bredd och jag tyckte att det var fantastiskt när Enno visade härledningarna för energiekvationen och olika formler och han fick värmeöverförings- och massöverföringsteori att bli spännande.
Examensarbetet behandlade energieffektivisering och inneklimatförbättring av en tennishall på Hönö. – Vi mätte temperaturgradienter och liknande och vi lyckades visa att det fanns en poäng att plocka ned den varma luften från hög höjd till vistelsezonen. Redan under sista året som student blev han räkneövningsassistent, vilket innebar att han fick undervisa de yngre studenterna. – Det var det roligaste jag gjort i hela mitt liv och jag tycker fortfarande att det är det roligaste att göra. Det handlade om att lära ut tillämpningar av de teorier som Enno pratat om – räkna på gasturbiner, ångturbiner, värmeväxlare, pumpar och liknande. I början av sin forskarbana skulle han skriva en licentiatavhandling. Detta var under en period då inneklimatet var på modet och hans avhandling handlade om luftkvaliteten i kontor och utomhusluftens påverkan på denna. Efter det skrev han doktorsavhandling på samma ämne under ledning av Ove Strindehag, som då var adjungerad professor i inneklimatteknik på Chalmers.
Under åren som forskarstudent hade han rest på konferenser och kommit i kontakt med danska inneklimatforskare, vilket ledde till att han fick en tjänst som gästforskare på SBI i Hørsholm med bred inriktning till innemiljö i två år. Danskan försökte han lösa genom att läsa en kvällskurs i danska för skandinaver. – Jag trodde att jag behärskade danska, men kollegerna bad mig prata svenska, det var lättare för dem att förstå. När han kom tillbaka från Danmark fick han en forskarassistenttjänst på Chalmers där han kunde meritera sig mer akademiskt, för att bli docent. 1996–2000 handledde han blivande doktorer vid Chalmers. Efter det fick han en tjänst som konsult hos CIT Energy Management, där han bland annat gör mycket utredningar åt fastighetsbolag och myndigheter. Han har under åren också varit ansvarig för Energi- och Miljötekniska Föreningens skrift ”Riktlinjer för inneklimat”. I höst blev han adjungerad professor i installationsteknik, med inriktning på inneklimatets kvalitet och med en stark koppling mellan akademin och näringslivet. Tjänsten innebär att han ska utveckla forskningen och handleda studenter i snitt en dag i veckan de kommande tre åren. Fritidsintressena är flera, bland annat mc-åkande.
Text: Mark Kretz