MEDLEMSPROFILEN: Chefen som nådde toppen
Det finns ett fotografi på Mats Sándor från 1993, där han står med en äldre herre och båda håller i ett dokument som visar att deras företag just blivit certifierat enligt ISO 9001. Mycket möda lades ner på detta papper, så vår medlemsprofil ser lite sliten ut.
Mats Sándor växte upp i Farsta, söder om Stockholm med mamman som lärare i svenska och religion, medan pappan var fysiklärare.
– I mellanstadiet och högstadiet hade jag min mamma som lärare och i gymnasiet var pappa lärare i teknik och teknologi.
Gymnasietiden förlades till Farsta gymnasium och Åsö gymnasium där han läste maskinteknik, varefter han skulle göra lumpen som pilot, vilket inte blev av. Istället hamnade han i Arvidsjaur för att tjänstgöra 15 månader i Norrlandsjägarna.
Efter ha läst styr- och reglerteknik på högskolan i Falun/Borlänge fick han jobb på Atlas Copco i Stockholm för att arbeta med styrsystem för industrirobotar. Efter ett antal år hos Atlas Copco ville han och den dåvarande flickvännen flytta från Stockholm.
– Vi drog en tvåtimmarsradie från Stockholm, det var max avstånd från polarna. När vi tittade söderut var det platt och tråkigt, men norrut var det mer sjöar och kullar och nästan berg. Vi skrev till arbetsförmedlingar på olika orter och beskrev vilka vi var.
Mats Sandór
- Född: 1959
- Blev medlem: 1991
- Karriär: Atlas Copco, laboratoriechef 1989–98, LHG Kanalfläkt/Systemair, kvalitetschef 1990–94, IT-ansvarig 1993–95, teknisk chef 1998, teknisk direktör 2006–19. Bland uppdragen: SIS tekniska råd för bygg och anlägging, ordförande i Euroventgrupper, i styrelsen för danska DTU, CEN-kommitté samt i styrkommittén i IEA
- Familj: Fru och två barn, hästar och en katt
- Bor: Gård utanför Skinnskatteberg
- Fritidsintressen: Familjen, motion, snickra, spela piano
Det slutade med att han fick tipset att söka jobb på ett ventilationsföretag i Skinnskatteberg, LHG Kanalfläkt, som sedan skulle bli Systemair. Efter ett möte med Gerald Engström, som var en av ägarna, fick han frågan om han kunde bygga ett laboratorium i Skinnskatteberg, vilket han åtog sig. Däremot saknades vvs-kunskap som han hämtade in på KTH genom att läsa aerodynamik och akustik. För att veta mer om laboratorier besökte han de tyska tillverkarna Ziehl-Abegg liksom Fläkt, Lindab och engelska tillverkare.
– Det fanns också standarder att läsa in sig på – även om olika länder hade olika standarder. I det första laboratoriet valde vi dysor från brittisk standard och i den andra dysor enligt amerikanska AMCA:s standard. Det var intressant att LHG kanalfläkt satsade på ett laboratorium, det var inte självklart att man skulle ha det.
Det kom också ett helt gäng nitiska kontrollanter från certifieringsföretaget och gick igenom hela företaget.
I samband med byggandet av laboratoriet fick han uppdraget att se till att Systemair blev ISO-certifierat.
– Vi som jobbade då hade inte en box att jobba i, vilket gjorde att exempelvis jag också arbetade med IT-sidan. När det gällde ISO-certifieringen var det uppbyggnaden som var det roliga – då gjorde jag studiebesök på företag som infört detta, för att ta reda på hur de gjort och vad man inte skulle göra.
Bilden där han fick certifikatet visar att det inte är så lätt att bygga både laboratorium och certifiera ett företag.
– Jag kommer ihåg att det var mycket jobb. Det kom också ett helt gäng nitiska kontrollanter från certifieringsföretaget och gick igenom hela företaget.
Efter många olika chefspositioner i Systemair planerade han redan 2017, att gå i pension år 2019 när han var 59 år.
– Det blev aldrig av eftersom jag satt på olika styrelsepositioner och om jag slutat hade vi förlorat dessa platser.
Under åren har han suttit i ledningen för Ung företagsamhet i Västmanland samt haft några andra styrelseuppdrag. På hemmaplan ägnar han sig åt byggen, komponerar, spelar piano och målar ibland.
En viktig del är att klättra i berg, bland annat uppför Amerikas högsta berg Aconcagua som är 6 962 meter högt över havet.
Text: Mark Kretz