Kinna – Henriks trygga hamn
Henrik Quicklund flyttade till Kinna när han var fem år från Göteborg och han bor kvar där, även om han gjort utflykter i både när och fjärran. – Jag är danad här i Kinna, konstaterar han.
Fadern var lärare i svenska och tyska och modern sjuksköterska, och arvet från fadern har nog påverkat att han i sin konsultroll arbetat som lärare för IUC och andra YH-utbildningar inom vvs. Numera är han lärare på Campus Varberg.
– En drivfaktor är läraravet, att eleverna ska få det de behöver för branschen och att det är en rekryteringsbas samtidigt som jag tycker att det är roligt. I ungdomen gick han teknisk linje på gymnasiet.
– När jag tittade på vad som var roligt var det teknisk inriktning. Växer man upp på landet och håller på med mopeder blev det en teknisk inriktning och jag var intresserad av att läsa vidare.
Efter gymnasiet valde han en mellaningenjörsutbildning i Östersund, där han fattade tycke för matematik och insåg att han ville läsa vidare till civilingenjör vilket skedde på Linköpings universitet. Inriktningen var teknisk fysik. Han lade till strömningsteknik och värmelära i utbildningen i Linköping.
Mitt i alltihopa blev han inkallad till en tjänst han inte ville ha. Men när han var på besök i Östersund sprang han ihop med en person från Arméns tekniska skola som tyckte att han kunde söka till tjänsten som systemtekniker på fältsjukhus.
– Det var en jättebra utbildning. Vi lärde oss hur man renar vatten, hur elproduktionen sköts, röntgenapparater och liknande samt utbildning i heta arbeten och lödning.
Efter militärtjänstgöringen åkte han tillbaka till Linköping för att klara av civilingenjörsutbildningen. Examensarbetet gjordes på Nya Zeeland om hur man utvecklar en mjölkevaporatorprocess för att torka mjölken till pulver. Förutom värmelära och strömningslära hade han läst styr och övervakning, vilket gjorde att hans första jobb blev på ett utvecklingsbolag i Göteborg som tog fram mjukvara för bilbranschen. Efter några år sökte han sig till dåvarande Sveriges provnings- och forskningsinstitut i Borås, där han fick jobb på energilaboratoriet och arbetade bland annat med att testa fjärrvärmeundercentraler, värmepumpar men också modellbaserad reglering för olika funktioner, till exempel adaptiv reglering av förbränning.
– Det handlade om att ha en lambdanivå som var bra för att det skulle bli bra förbränning och inte för mycket luftöverskott. Förbränning var ju inte min grej, men jag kunde det här med signalbehandling. Jag kom ifrån en bransch som var jättevan att hantera signalbehandling och mjukvara, medan de andra satt på kunskaper om förbränning i en braskamin, pelletspanna eller vad det nu kunde vara.
– Det var där jag fick min vvs-daning och en praktiskt tillämpbar kunskap i vvs.
Genom kontakter sökte han sig till vvskonsultföretaget Wikström AB med placering i Kinna, där han varit de senaste 15 åren på en avdelning som heter Energi och miljö.
– Jag projekterar inte så mycket längre, utan ägnar mig mest åt alla former av energiuppdrag, entreprenadbesiktning och utbildning. Fritiden ägnas dels åt att en gång i månaden träffa gamla arbetskompisar från SP för att tillbringa ett dygn i skogen.
– Vi hittar något ställe i en skog i närheten och har en eftermiddagsfika och gärna ett vindskydd. Sedan lagar vi mat vid elden och delar kloka tankar och åker hem dagen efter.
I övrigt vill han tillbringa den största delen av den lediga tiden på havet, vilket kan ses som en konflikt om man bor i Kinna.
Text: Mark Kretz