Elcyklar och solceller är inte lösningen på hållbarhetsfrågan

^{Foto: Per Westergård}

I det dagliga livet upplever jag numera, med en ständigt ökande frekvens, att klimat-, hållbarhets- och energifrågor dyker upp på alla möjliga tänkbara sätt. På nyheterna pratar man mer eller mindre regelbundet om fenomen som relateras till klimatet; i annonser uppmanas vi att köpa produkter som är klimatsmarta och energisnåla, och vi ska flyga mindre på grund av koldioxidutsläppen. Hur hanterar den genomsnittliga svensken denna situation som ofta kommer till uttryck som någon form av klimatångest? Detta är utan tvekan en av de viktigaste frågorna vi har att ta ställning till i närtid och det kräver att man måste förkovra sig inom flera områden för att försöka förstå hur allt hänger ihop. Vilket/vilka energisystem vi i Sverige ska satsa på nu, för att vara hållbara i framtiden, är en oerhört komplex fråga och situation som inte löses med en ”quick fix”. Visserligen kan solceller på alla tak, elcyklar till alla, kraftig utbyggnad av vindkraft med mera ge ett litet positivt bidrag i det korta perspektivet men det löser inte den stora övergripande hållbarhetsfrågan.

För att minska min frustration och öka min kunskap i den övergripande frågan – om hur vi ska agera mer hållbart och hur vi inom bygg- och fastighetssektorn kan tänkas agera i frågan – är tidningen Energi & Miljö ett ovärderligt verktyg. Där publiceras så många värdefulla och tänkvärda artiklar som visar på frågans bredd och komplexitet. Förutom alla de artiklar jag nämnt i tidigare nummer av Energi & Miljö vill jag ta tillfället i akt och framhålla Per Fahléns debattartikel i nr 5 där frågan om bland annat vindkraftens bidrag till hållbarhet belyses initierat. På motsvarande sätt åskådliggör Johnny Kellner i en artikel i nr 3–4 bredden på de frågeställningar som berör alla i bygg- och fastighetsbranschen då frågan om olika byggsystems klimatverkan i ett livscykelperspektiv diskuteras.

Det har nu gått två år sedan jag skrev mina första rader i Energi & Miljö. Och eftersom jag vid det senaste årsmötet avgick som ordförande så skriver jag nu min sista krönika. Jag vill därför ta tillfället i akt att tacka alla medarbetare på Energi- och Miljötekniska Föreningen och EMTF Förlag för ett fruktbart och givande samarbete. Det har varit oerhört stimulerande och lärorikt att arbeta tillsammans med er och våra leverantörer. Ett stort tack från djupet av mitt hjärta. Till sist önskar jag Göran Werner, vår nya ordförande, lycka till och ser med tillförsikt fram emot att Görans gedigna kunskaper och erfarenhet kommer att gynna föreningens utveckling.

Harry Swartz