Piska eller morot, vad fungerar bäst?

Jag läste en bok om engagemang i ideella organisationer, som tog upp det här med drivkraft och förväntningar och som fick mig att tänka. Författaren beskriver hur lätt det är att ta saker för givet och räkna med att de flesta tänker ungefär som jag. Det är lätt att gå omkring och tycka att folk ”borde” förstå saker hur länge som helst, men vi vet alla att tänkandet inte gör någon skillnad om vi inte uttalar förväntningarna högt.

Den naturliga fortsättningen vore kanske att dra paralleller till vår förening, men mina tankar vandrade istället iväg till de frågor som vi bygger vår verksamhet kring. Ni vet, bra inomhusklimat, god inomhusmiljö och energieffektiva byggnader. Det är inte så långsökt som det kan verka, om vi tar det här med engagemang ett steg längre. Vad är det som gör att du engagerar dig? Vad driver dig att göra ditt bästa? Drivs du av piska eller morot eller är det lusten som är din motivator?

I Sverige har vi en rad lagar och regler som finns till för att minimera risken för skador på människor, den yttre miljön och byggnader. I de allra flesta regelverk finns det en inbyggd piska, framför allt hot om ekonomiska konsekvenser för den som inte uppfyller kraven. Det räcker inte.

Ett tydligt exempel är OVK-lagstiftningen som inte fungerar. Vi får upprepade larm om skolor med dåligt inneklimat där OVK inte är utförd eller inte har godkänts och åtgärder inte har vidtagits. Myndigheterna gör inte sitt jobb när det gäller tillsyn och piskan blir verkningslös. Det är dock inte det som oroar mig mest, utan att inte morötterna är drivkraft nog. Vinsterna i form av bättre hälsa, friskare byggnader med längre livslängd och lägre påverkan på den yttre miljön är inte tillräckliga.

Men om inget annat fungerar, borde väl ändå lusten vara en stark drivkraft? Lusten att göra något bra, kanske vara bäst! Friska människor är inte bara glada, de är mer produktiva och kostar samhället mindre pengar.

Var hittar vi lusten att leverera en god inomhusmiljö? Boken jag läste föreslår att vi ska fira framgångar, stora som små. Vi gör det vi gör för att vi vill göra skillnad. Så gör skillnad – och fira det!